Félix VallottonMålningar, biografi och museumsamlingar

Tidigt liv, familj och utbildning

Félix Vallotton föddes i Lausanne, Schweiz, år 1865. Han växte upp i ett protestantiskt hem där livet följde en mer förutsägbar och konservativ bana. Hans far arbetade som apotekare och gick senare över till chokladtillverkning. Även om familjens bakgrund var rotad i dessa stabila och praktiska yrken, kände den unge mannen en dragning mot något helt annat. Vid sexton års ålder lämnade han det välbekanta Schweiz för de myllrande gatorna i Paris, driven av en längtan efter att försörja sig genom konsten.

Vid ankomsten till Paris skrev han in sig vid Académie Julian i januari 1882. Detta var en period av intensiv teknisk utveckling. Han studerade under Jules Joseph Lefebvre och Gustave Boulanger, där han lärde sig den disciplin som krävdes för att bemästra form och komposition. Hans talang var uppenbar redan tidigt; år 1883 lyckades han i antagningsproven till École des Beaux-Arts. Trots denna framgång valde han att stanna kvar vid Académie Julian för att hålla sig nära sina jämlika och de sociala kretsar som så småningom skulle komma att forma hans karriär.

Föreningen med Nabis-gruppen

Under 1890-talet fann sig Vallotton rörande sig inom kretsen av en grupp unga konstnärer kända som Les Nabis. Han knöt nära vänskaper med Pierre Bonnard och Edouard Vuillard, och fann en känsla av gemenskap bland dessa kreativa själar. Trots dessa personliga kopplingar var han ofta en något främmande gestalt i gruppen. Han var en man med en annan bakgrund, och hans jämlikar refererade ibland till honom som le Nabi étranger. Denna beteckning speglade hans status som en schweiziskfödd konstnär i en annars övervägande fransk krets.

Hans tid med Nabis var relativt kortvarig. Även om han delade deras intresse för vissa estetiska ideal, fann han aldrig helt sin plats inom rörelsen. Faktum är att han endast ställde ut med dem vid ett enstaka tillfälle. Hans närvaro i gruppen var snarare en personlig tillhörighet än ett permanent medlemskap. Han förblev en särpräglad gestalt som behöll sitt eget distinkta perspektiv, även när han omgavs av det avantgardistiska sjudandet i Paris.

Teknik och konstnärlig stil

Vallottons inställning till konsten präglades av en viss kontrollerad distans. Hans stil var en sammanvävning av element från postimpressionism och symbolism, vilket ofta resulterade i ett uttryck som kändes både modernt och märkligt stillastående. I sina målningar rörde han sig ofta bort från det traditionella porträttmåleriets mjuka, uttonade kanter. Istället föredrog han plana färgfält, skarpa konturer och en medveten förenkling av detaljer. Denna metod gav hans verk en strukturerad, nästan grafisk kvalitet som skilde honom från många av hans samtida kollegor.

Även om hans målningar ofta lutade mot denna förenklade estetik, förblev hans tekniska utförande precist. Han använde penseldrag som var karakteristiska för neoimpressionismen, där han lade lager av pigment för att skapa djup och luminans. Trots denna tekniska omsorg presenterades hans motiv ofta i en känslomässigt avskalad, realistisk stil. Han strävade inte efter att förstärka en scenes dramatik genom svepande gester; snarare fångade han det tysta, ibland oroande, i ögonblickets verklighet. Denna återhållsamhet lät kompositionen och samspelet mellan ljus och skugga bära bildens tyngd.

Hans kanske största inflytande kom genom arbetet med träsnittet. Vallotton blev en central gestalt i utvecklingen av det moderna träsnittet, där han använde mediet för att experimentera med djärva och uppfinningsrika trycktekniker. Han förstod hur man utnyttjade träblockets råhet för att skapa en slående visuell effekt, och använde ofta mediet för att kommentera sin tids sociala och politiska realiteter. Hans förmåga att översätta komplexa idéer till dessa direkta och kraftfulla tryck bidrog till att omdefiniera mediets möjligheter.

Viktiga verk och motivvärld

Vallottons konstnärliga intressen var vidsträckta och rörde sig från tysta porträtt och stilleben till landskap och nakna gestalter. Han riktade ofta blicken mot det vardagliga och fann ett sätt att fånga stillheten i ett rum eller det skiftande ljuset över ett landskap. År 1892 skapade han Den sjuka flickan, ett verk som vittnar om hans förmåga att skildra mänskliga motiv med en påtaglig känsla av realism. Vid 1895 hade hans fokus förskjutits mot mer stämningsfulla scener, såsom Månsken, där förenklade former användes för att antyda ett sinnestillstånd snarare än att bara ge en bokstavlig avbildning av natten.

Hans träsnitt öppnade dörrar till ännu mer intensiva, psykologiska territorier. I december 1898 publicerade han sin serie Intimités, en samling träsnitt som utforskade spänningarna inom det privata, domestika livet. Samma år skapade han Det röda rummet, en temperamålning på kartong som använde ett djupt rött interiörrum för att rama in ett par i en dörröppning. Dessa verk bar ofta på en underliggande oro och fångade en känsla av isolering, även när människorna i bilden befann sig tillsammans. Han besatt en unik förmåga att få en scen att kännas både intim och på ett märkligt sätt avlägsen.

Allteftersom hans karriär fortsatte, fortsatte han att förfina sitt sätt att närma sig sina motiv. År 1907 målade han Porträtt av Gertrude Stein, ett verk som krävde ett metodiskt och nästan skiktat angreppssätt på duken. Oavsett om han arbetade med träsnittets kraftfulla linjer eller oljemålningens subtila texturer, förblev hans motiv förankrade i en sorts iakttagande ärlighet.

• Den sjuka flickan (1892)
• Månsken (1895)
• Intimités (1898)
• Det röda rummet (1898)
• Porträtt av Gertrude Stein (1907)

De sista åren och döden

Livet förde med sig en betydande vändpunkt i Félix Vallottons tillvaro år 1898, då han gifte sig med Gabrielle Rodrigues-Henriques, en förmögen änka. Denna förening gav honom en ekonomisk trygghet som i grunden förändrade hans konstnärliga bana. Eftersom han inte längre behövde förlita sig på inkomsterna från sina framgångsrika illustrationer, kunde han istället vända hela sitt fokus mot måleriet. Vid sekelskiftet 1900 hade han blivit fransk medborgare, vilket ytterligare befäste hans plats i det land som han hade kallat sitt hem sedan ungdomens dagar i Paris.

Hans senare år präglades av en orubblig hängivenhet till sitt unika sätt att betrakta världen. Som både schweizisk och fransk målare och grafiker fortsatte han att göra sig noterad i konstvärlden genom sina särpräglade och ofta oroande skildringar av verkligheten. Även när decennierna passerade behöll hans verk en särskild klarhet och en vägran att följa avantgardets mer experimentella stigar. Han levde genom en tid av enorma globala omvälvningar, men hans blick förblev fäst vid de tysta, ofta spänningsfyllda detaljerna i det privata och sociala livet.

Félix Vallotton avled i Paris den 29 december 1925. Han lämnade efter sig ett livsverk som speglade ett liv levt i skärningspunkten mellan traditionerna från hans schweiziska uppväxt och den moderna energin i Frankrike.

Arv och bestående inflytande

Félix Vallotton lämnade efter sig ett konstnärskap som kändes unikt, och som ofta efterlämnade en känsla av oro hos betraktaren. Han strävade inte efter att behaga ögat med enkla och tröstande motiv; istället fångade hans bilder ofta en inneboende spänning eller en tyst, svindlande atmosfär. Denna särart gjorde honom till en central gestalt inom den franska avantgardegruppen Les Nabis, även om han förblev en något särpräglad närvaro bland sina likasinnade. Han rörde sig genom konstvärlden med ett seende som var helt och hållet hans eget, och han vägrade att följa de mer experimentella vägar mot abstraktion eller kubism som hans samtida omfamnade.

Hans inflytande var kanske som tydligast i det sätt på vilket han blåste nytt liv i träsnittets medium. Han blev en ledande kraft i återupplivandet av det genuina träsnittet och transformerade det från en enkel illustrationsmetod till en respekterad och självständig konstform. Genom sina tryck uppnådde han en grafisk klarhet som talade direkt till den moderna tidsåldern. Hans förmåga att använda djärva linjer och skarpa kontraster gjorde det möjligt för honom att kommentera sin tids sociala och politiska realiteter med en rakhet som få andra kunde mäta sig med.

• The Red Room (1898)
• Portrait of Gertrude Stein (1907)
• Un soir sur la Loire (1923)

Var man kan se verken idag

För att uppleva den lågmälda spänningen i Vallottons interiörer kan man resa till Cantonal Museum of Fine Arts i Lausanne, Schweiz, där The Red Room förvaras. Detta verk, som fångar ett par stående i en mörk dörröppning, erbjuder en glimt in i de hemtrevliga men laddade atmosfärer som han ofta utforskade. I Zürich rymmer Kunsthaus Zürich flera av hans betydelsefulla verk, däribland The Sick Girl och The Visit.

Hans närvaro i Paris är påtaglig på Musée d'Orsay, som bevarar The Balloon. Detta verk reflekterar hur han genom sin unika lins kunde fånga ett specifikt ögonblick i tiden. För dem som är intresserade av hans porträtt finns hans avbildning av Portrait of Zola kvar i vår katalog, tillsammans med andra verk som The Waltz.

• The Red Room, Cantonal Museum of Fine Arts, Lausanne, Schweiz
• The Sick Girl, Kunsthaus Zürich, Zürich
• The Visit, Kunsthaus Zürich, Zürich
• The Balloon, Musée d'Orsay, Paris