Oskar KokoschkaMålningar, biografi och museumsamlingar

Tidigt liv, familj och utbildning

Oskar Kokoschka kom till världen 1886 i Pöchlarn, Kroatien. Han var det andra barnet fött till Gustav Josef Kokoschka, en man som arbetade som guldsmed, och Maria Romana Kokoschka. Uppväxten i ett hushåll präglat av precisionen i faderns hantverk kom att forma hans tidiga år, som han delade med sin syster Berta och sin bror Bohuslav.

Hans väg mot konsten var inte av det traditionella slaget. Han fick aldrig någon formell utbildning inom måleri, ett faktum som gav honom friheten att närma sig duken utan de akademiska reglernas begränsningar. Istället sökte han sig till Kunstgewerbeschule i Wien, där han studerade mellan 1904 och 1909. Denna studietid hjälpte honom att finna sin fotning, även när han rörde sig bort från de strukturerade metoder som lärdes ut vid akademierna.

De wienska och berlineriska åren

I Wiens kreativa atmosfär formades Oskar Kokoschkas tidiga karriär av Jugendstil-rörelsen. Han fann sin väg hos Wiener Werkstätte, de wienska verkstäderna, där han började utveckla sitt unika förhållningssätt till design och form. Denna period präglades av ett växande intresse för motivens psykologiska djup, en rörelse bort från den polerade realism som föredrogs av akademierna. Vid 1910 års slut flyttade han till Berlin i Tyskland för att söka nya riktningar för sin framväxande vision. I denna livliga metropol började han arbeta som illustratör för Herwarth Waldens tidskrift, Der Sturm, där han bidrog med teckningar som speglade sinnehavet i en tid i ständig förändring.

Det konstnärliga livets stabilitet avbröts abrupt av första världskrigets utbrott. Oskar Kokoschka melderde sig frivilligt till den österrikiska armén och mötte krigets hårda realiteter på nära håll. De fysiska spåren av kriget blev betydande; han sårades svårt år 1915. Dessa erfarenheter av strid och skada lämnade ett bestående avtryck i hans psyke och påverkade hur han uppfattade världen och människorna i den. Spänningen under dessa år, både personlig och politisk, skulle fortsätta att genomsyra hans verk när han rörde sig genom livets nästa stadier.

• 1909: Veronica
• 1914: Bride of the Wind

Livet i Dresden och Prag

Efter första världskrigets våldsamma omvälvningar fann Kokoschka en period av relativ stabilitet i Dresden. Han förblev verksam i denna stad fram till 1923, en tid då hans fokus skiftade mot att undervisa andra. Mellan 1919 och 1923 arbetade han som konstpedagog i Dresden, där han delade med sig av sina perspektiv på vision och form till sina studenter. Denna period gav honom möjlighet att förfina sin egen förståelse för hur den inre fantasin samspelar med den fysiska världen.

Hans vandringar fortsatte genom det föränderliga politiska landskapet i Europa. Han återvände till Wien, där han levde från 1931 till 1934. Atmosfären i staden var tung av spänningar, och fascismens framväxt gjorde snart hans position alltmer osäker. I sökandet efter en ny känsla av tillhörighet och trygghet flyttade han till Prag 1934. Det var under denna tid i Prag som han förvärvade tjeckiskt medborgarskap, ett beslut som snart skulle prövas av de skiftande gränserna och det politiska trycket under det sena 1930-talet.

Exil i Storbritannien

De politiska skuggorna som förlängdes över Europa under det sena 1930-talet tvingade slutligen Oskar Kokoschka in i ett liv i exil. År 1938 flydde han till London och lämnade Prag och dess instabilitet bakom sig. Han var inte ensam på denna flykt; han reste tillsammans med Olda Palkovska, kvinnan som senare skulle bli hans hustru. Denna exiltid präglades av den osäkerhet som följer med att vara flykting, ett tillstånd som speglade de spänningar han så länge hade fångat i sina målningar. Han fann slutligen en känsla av tillhörighet i sitt nya hemland och blev brittisk medborgare omkring 1946 eller 1947.

Hans tid i Storbritannien tillbringades dock inte enbart i storstadens brus. Han fann en fristad i det lugnare landskapet i Polperro, Cornwall. Denna kustmiljö erbjöd en annan rytm i hans liv, långt borta från krigets omedelbara påfrestningar och kontinentens politiska omvälvningar. Även när han fann sin plats i det brittiska livet förblev hans koppling till Europas skiftande gränser en del av hans identitet, då han under hela sitt liv bar på österrikiskt, tjeckiskt och brittiskt medborgarskap.

Livets senare kapitel förde honom slutligen bort från de brittiska öarna. Efter 1953 tillbringade han merparten av sin tid i Schweiz. Denna övergång markerade den sista rörelsen i ett liv som hade formats av ständig förflyttning och sökandet efter en plats där hans vision kunde få existera, fri från förföljelsens hot.

Teknik och konstnärlig stil

Oskar Kokoschkas förhållningssätt till duken låg långt ifrån de polerade, akademiska metoder som lärdes ut vid de traditionella konstskolorna. Han utvecklade en nervöst animerad stil, där djärva linjer och ett bildspråk hämtat inspiration från medeltida kompositioner gav verken liv. Hans konst upplevdes ofta som rastlös, som om själva färgen kämpade för att finna sin plats och vilja till ro. Som en ledande gestalt inom expressionismen rörde han sig bort från den enkla visuella korrektheten för att istället fånga något betydligt djupare. Hans blick var ofta riktad mot det mänskliga tillståndet, där han utforskade det undermedvetnas spänningar och de oroande realiteterna i förfall och upplösning.

Sättet på vilket han hanterade sina material var djupt personligt och tekniskt avancerat. Han kombinerade ofta tunna, genomskinliga färgskikt med partier av tung impasto, vilket skapade en yta med både fysisk tyngd och ett påtagligt djup. Denna skiktning gjorde det möjligt för honom att bygga upp en känsla av både transparens och opacitet inom ett och samma verk. Genom att dra skarpa, dynamiska linjer genom färgen kunde han förena dessa olika texturer, vilket gav målningens yta en komplexitet som speglade de känslor han strävade efter att porträttera.

• The Dreaming Boys
• Veronica
• Självporträtt som en ”entartad konstnär”
• Thésée et Antiope

Centrala verk och genomgående teman

Oskar Kokoschkas konst handlade sällan om tingens yta. Han var mindre intresserad av hur en människa såg ut och mer uppslukad av hur hon kände; han valde ofta att skildra den subjektiva emotionella upplevelsen snarare än den bokstavliga, externa verkligheten. Detta fokus på det inre landskapet innebar att hans motiv ofta framträdde genom en lins av psykologisk spänning. Under hans tidiga år manifesterades detta i verk som The Dreaming Boys, målad omkring 1908, vilket markerade ett avsteg från samtida konstnärers polerade realism. Med penseln sökte han sig djupt in i det undermedvetna, i ett försök att avtäcka den mänskliga existensens dolda sanningar genom förvrängda former och en nervös, animerad energi.

Hans personliga liv och Europas politiska omvälvningar flöt ofta samman med hans dukar. Turbulensen i hans egna relationer fann sitt uttryck i The Bride of the Wind, skapad 1914. Detta verk fångar en känsla av emotionell instabilitet och använder virvlande former för att spegla en laddad och svårförutsägbar förbindelse. Allt eftersom det politiska klimatet i Europa mörkades, blev hans konst ett sätt att bearbeta sin samtidens enorma påfrestningar. År 1937 svarade han på förföljelsen av avantgardistiska konstnärer genom att måla Self-portrait as a “Degenerate Artist”, ett verk som använde motiv av jägare och hjortar för att anspela på verkligheten av flykt och förföljelse. Även i hans mer introspektiva stunder, såsom i Self-portrait from Two Sides från 1923, märks en ständig strävan efter jagets sanning, befriad från akademisk pretention.

• The Dreaming Boys, omkring 1908
• The Bride of the Wind, 1914
• Self-portrait from Two Sides, 1923
• Self-portrait as a “Degenerate Artist”, 1937

Arv och bestående inflytande

Oskar Kokoschkas inflytande sträckte sig långt bortom dukens kanter. Han var en man som använde sin röst för att konfrontera sin tids mörker, och förblev en orubblig och högljudd kritiker av nazistregimen och fascismen. Detta engagemang för social rättvisa och mänskliga rättigheter innebar att hans konst aldrig var avskild från folkets kamp. Han trodde att konsten skulle upprätthålla en koppling till den konkreta världen, en filosofi som bidrog till att forma expressionismens utveckling i Wien och över hela Europa. Hans verk strävade inte efter att dölja verkligheten, utan efter att blottlägga den mänskliga existensens spänningar genom en lins av psykiskt djup.

Hans kreativa energi var inte begränsad till måleriet. Han var en flitig författare och dramatiker som utforskade den mänskliga erfarenheten genom många olika medier. År 1909 skrev han den korta pjäsen Mördaren, kvinnornas hopp, som ofta betraktas som ett av de första expressionistiska dramerna. Denna förmåga att översätta sin vision till ord och scenkonst vittnade om ett rastlöst och mångfacetterat intellekt. Han strävade efter att utveckla en konst av "seende" som prioriterade hur vi uppfattar världen genom vår inre fantasi, snarare än enbart genom det optiska seendet.

• Mördaren, kvinnornas hopp (1909)

De sista åren och döden

Under sitt sista decennium fortsatte Oskar Kokoschka att vara en aktiv röst i det offentliga samtalet och i det politiska landskapet i Europa. Ett anmärkningsvärt ögonblick av erkännande infann sig 1966, då han vann en tävling om att måla ett porträtt av Konrad Adenauer för det tyska förbundsdagen. Denna prestation underströk hans bestående närvaro på den europeiska konstscenen, även när han rörde sig mot de lugnare omgivningarna i Schweiz. Han slog sig slutligen till ro i Villeneuve, där han levde från 1953 fram till sin bortgång.

Livets slut nådde honom i Montreux, Schweiz. Han avled där den 22 februari 1980, efter komplikationer till följd av influensa. Hans död markerade slutet på ett långt liv, ett liv som sett honom navigera genom det tjugonde århundradets mest turbulenta skiften. För att hedra hans minne och hans betydelsefulla bidrag till den visuella konsten instiftades Oskar Kokoschka-priset år 1980, i samband med hans födelsedag.