NedtagningenJacopo da PontormoNone

Pontormo utförde Nedtagningen mellan 1525 och 1528. Verket beställdes av Lodovico Capponi år 1526 och har sin plats i Capponi-kapellet i kyrkan Santa Felicita i Florens. Motivet fokuserar på nedtagningen av Kristi kropp efter korsfästelsen.

Kompositionen är utformad med en starkt vertikal orientering. Den var tänkt att betraktas av en observatör som blickar uppåt från ett lägre perspektiv. Denna orientering, i kombination med den specifika arrangemangen av gestalterna, skapar en känsla av andlig spänning och rörelse inom kapellets inramning.

Komposition och visuella element

Kompositionen definieras av en genomgripande vertikalitet, utformad för en betraktare som blickar uppåt från ett lägre perspektiv. Detta synsätt förstärker scenens höjd, vilken är placerad på en artificiell, scenliknande kulle. Figurerna är tätt sammanflätade i en gruppering som skapar en känsla av kaos och ett överväldigande sorgelidande. Kristi kropp vilar horisontellt över arrangemangets nedre del och utgör ett jordande element mitt i sörjarnas rastlösa och trängda rörelse.

Ett komplext samspel av former definierar det visuella fältet, från de mänskliga kropparnas mjuka, rundade former till draperiernas skarpa och vinklade veck. Färgpaletten nyttjar ljusblå och stålblå blå toner, vilka kontrasteras mot plagg utförda i en rosa nyans som påminner om krossade cyklamen. Dessa kulörer samverkar med figurernas strukturella spänning för att etablera en djup känsla av andlig oro.

Material och tekniska detaljer

Verket är utfört på en poppelträpanel med ett subradialt snitt. Den strukturella grunden består av sex plankor av poppel, vilka hålls samman av tre ursprungliga tvärslåar av lärk. Dessa interna stöd har förts in genom en kil som motsvarar ungefär en tredjedel av plankornas egen tjocklek. Vissa delar av träet bär spår av historiska reparationer, däribland användningen av så kallade fjärilspluggar för att åtgärda kvistar i timret.

Konstnären använde temperatekniken för att uppnå den färdiga ytan. För att överföra kompositionen från de förberedande stadierna till den grundade panelen användes metoden med förlagor, även kallad cartoon-metoden. Detta innebar att man ritade av en teckning från ett ark med kol på baksidan direkt mot träet. Den resulterande appliceringen av pigment vilar på en exakt integration av olika mineralbaserade komponenter, inklusive azurit, blyvitt, svart och lapis lazuli för de blå tonerna, samt krapplack för de rosa plaggen.

Restaurering och konserveringshistoria

Bevarandet av denna panel i poppelträ har genom århundradena krävt flera betydande ingrepp för att säkra dess överlevnad. Dokumenterade restaureringsarbeten har genomförts under åren 1620, 1725–28, 1820–25, 1936 och 1978. Dessa periodiska behandlingar har fokuserat på att bibehålla den fysiska stabiliteten hos de sex träplankorna samt att vårda de olika dymlingar som använts för att förstärka de ursprungliga tvärslåarna av lärkträ.

Ett betydelsefullt och mer nyligen genomfört restaureringsprojekt leddes av Daniele Rossi. Detta omfattande arbete, som kostade 105 000 euro, möjliggjordes tack vare sponsring från Kathe och John Dyson. Projektet lade stor vikt vid panelens strukturella och estetiska integritet, med målet att säkerställa klarheten i det subradiala snittet samt att bevara de komplexa lagren av tempera och olja som konstnären applicerat på ytan.