Ursprung och historia till Bolsjoiteatern
Bolsjoiteaterns historia tog sin början år 1776. Under detta år beviljade Katarina II prins Peter Vasilyevich Urusov ett privilegium att organisera teaterföreställningar, baler och andra former av underhållning. Dessa tidiga produktioner ägde rum i privata lokaler innan mer permanenta byggnader etablerades. Institutionens utveckling präglades av betydande fysiska förändringar och förstörelsen av tidigare platser. Den 8 oktober 1805 förstördes Petrovka-teatern i en brand. Denna förlust nödvändiggjorde uppförandet av det Nya Arbat Imperialteatern, som ersatte Petrovka-platsen den 13 april 1808.
Den nuvarande byggnaden uppfördes mellan 1821 och 1824. Den öppnade sina dörrar den 18 januari 1825 under namnet Bolshoi Petrovsky Theatre. Denna struktur växte fram ur en arkitektonisk övergångsperiod i Moskva, i efterdyningarna av Andrei Mikhailovs tidigare designer. Institutionen har bibehållit sin närvaro i staden genom olika rekonstruktioner och skiften i sin administrativa struktur, och har rört sig från den privata sfären till att inta en central roll i det ryska teaterlandskapet.
Arkitekturen bakom det nyklassiska mästerverket
Den nuvarande byggnaden är resultatet av arkitekten Joseph Bovés visionära design. Hans arbete vilade på ett ursprungligt, prisbelönt utkast skapat av Andrei Mikhailov. Byggnadens fasad presenterar en sublim förening av nyklassisk symmetri och intrikata skulpturala detaljer. Denna estetik är så djupt rotad i den nationella identiteten att fasaden pryder den ryska hundralappssedeln.
Exteriören definieras av en magnifik portik med åtta pelare. Denna struktur bär upp en triangulär pediment, som kröns av Apollos quadriga. Denna bronsskulptur föreställer solguden som styr en vagn dragen av fyra hästar. Den arkitektoniska kompositionen betonar balans och proportioner, vilket speglar de imperialistiska ambitionerna under det tidiga 1800-talet.
En samling av historiska kostymer
Museet rymmer en extraordinär samling av kostymdesign som dokumenterar den ryska balettens och operans evolution. Dessa arkiv inkluderar känsliga skisser av formgivare som Marius Petipa och Konstantin Branislavski, ofta utförda i kol och akvarell. Dessa teckningar utgör ett tekniskt register över de initiala konceptualiseringarna för olika produktioner, och fångar den avsedda rörelsen och formen långt innan plaggen faktiskt sytts samman.
Originalplagg från betydelsefulla föreställningar, däribland La Bayadère och The Pharaoh’s Daughter, är bevarade inom kollektionen. Dessa plagg vittnar om det hantverk och de specifika tekniker som mästerliga skräddare och sömmerskor använde för att möta scenens krävande förutsättningar. Samlingen speglar även bredare konstnärliga skiften, såsom inflytandet från Salvador Dalís scenografi för Los Sacos Del Molinero, vilken introducerade ett surrealistiskt visuellt språk i det teatrala rummet.
Det senaste årens kuratoriella fokus har riktats mot att visa upp utvecklingen av kostymdesign. Genom att undersöka dessa förändringar kan man spåra de tekniska och estetiska skiften som skett inom teaterproduktion under flera århundraden. Övergången från traditionell balettestetik till mer experimentella former blir påtaglig genom de fysiska plaggen och de tillhörande designskisserna.
Partitur och historiska dokument
Museet rymmer en rikedom av stödmaterial som ger en djupgående inblick i det musikaliska landskapet hos en mängd olika produktioner. Denna samling omfattar ett anmärkningsvärt urval av partitur, som sträcker sig från tidiga 1800-talsoperor till 1900-talets baletter. Dessa dokument erbjuder en direkt blick på de kompositioner som genom decennierna har definierat teaterns repertoar.
Tillsammans med dessa musikaliska skatter finns programblad, varav många är prydda med vackra illustrationer. Dessa tryckta material ger specifika detaljer kring rollbesättningar och scenografier. Vid sidan av dessa föremål fångar en samling vintagefotografier teaterns tidiga år och dokumenterar de personligheter och artister som har format dess historia.
- Baletten ”A Hero of Our Time”, omkring 2015
- Operan ”The Child and the Spells”, omkring 2013
- Baletten ”Jewels: Rubies”, omkring 2012
- Baletten ”Jewels: Diamonds”, omkring 2012
- Baletten ”Jewels: Emeralds”, omkring 2012
Mästerverk i Bolsjoiteaterns samlingar
Samlingen rymmer betydelsefulla verk från de senaste decenniernas ryska scenkonst. Elena Zaitseva och Kirill Serebrennikov har genom sitt bidrag till baletten ”A Hero of Our Time”, från omkring år 2015, lämnat ett outplånligt avtryck. Detta verk utgör en del av den serie produktioner som i grunden definierar teaterns moderna repertoar.
Operan ”The Child and the Spells”, skapad omkring 2013 av Anthony Mcdonald-Tipungwuti, representerar den mångsidighet av vokala verk som förvaras här. Vid sidan av dessa inkluderar samlingen flera delar från den hyllade Jewels-serien. Det var Elena Zaitseva som stod bakom baletterna ”Jewels: Rubies”, ”Jewels: Diamonds” och ”Jewels: Emeralds” omkring år 2012.
- Baletten ”A Hero of Our Time”, omkring 2015 - Elena Zaitseva, Kirill Serebrennikov
- Operan ”The Child and the Spells”, omkring 2013 - Anthony Mcdonald-Tipungwuti
- Baletten ”Jewels: Rubies”, omkring 2012 - Elena Zaitseva
- Baletten ”Jewels: Diamonds”, omkring 2012 - Elena Zaitseva
- Baletten ”Jewels: Emeralds”, omkring 2012 - Elena Zaitseva
Nyligen genomförda renoveringar och restaureringar
Bolsjoiteatern genomgick en omfattande sexårig renovering som avslutades med en storslagen återinvigning den 28 oktober 2011. Detta projekt krävde betydande investeringar, där den officiella kostnaden för restaureringen uppgick till 21 miljarder rubel (688 miljoner dollar). Arbetet fokuserade på byggnadens tekniska och estetiska integritet, med målet att säkerställa att denna ikoniska struktur kan fortsätta att tjäna sina funktioner för kommande generationer.
Ett av de främsta målen med restaureringen var att återställa teaterns akustiska egenskaper. Ingenjörer arbetade målmedvetet för att återföra akustiken till dess ursprungliga kvalitet och åtgärda de ljudnivåer som gått förlorade under sovjeteran. Denna tekniska precision återspeglades i den hängivna strävan efter historisk korrekthet i interiören. Renoveringen innefattade en varsam restaurering av den ursprungliga kejserliga dekoren, vilket bevarade det unika visuella språk som präglat teaterns storslagna förflutna.
