Ursprung och stiftelsens historia
Calouste Gulbenkian Foundation växte fram ur de specifika intentionerna hos Calouste Sarkis Gulbenkian, en armenisk oljemagnat bosatt i Portugal. I sitt testamente, daterat den 18 juni 1953, skissade han upp en vision för ett arv som sträckte sig långt bortom personlig rikedom. Denna stiftelse grundades formellt 1956 för att uppfylla hans sista önskningar. Institutionens grundläggande syfte är att förbättra livskvaliteten för andra genom ett engagemang för konst, välgörenhet, vetenskap och utbildning.
Stiftelsens fysiska närvaro tog plats i Lissabon när dess lokaler öppnade 1969. Denna utveckling transformerade stadens landskap och skapade ett rum dedikerat till intellektuella och kulturella strävanden. Stiftelsen verkar som en privat institution av allmännyttig karaktär och upprätthåller sin verksamhet genom olika grenar och specialiserade institut. Den förblir en permanent entitet, formad av grundarens filantropiska övertygelse om att främja mänsklig utveckling genom en mängd olika discipliner.
Arkitekturen och den omgivande parken
Arkitekturen i Calouste Gulbenkian Foundation-komplexet, som färdigställdes 1969, speglar en genomtänkt harmoni mellan byggd form och det naturliga landskapet. De låga byggnaderna, designade av Ruy Athouguia, Pedro Cid och Alberto Pessoa, tycks växa organiskt fram ur jorden. Denna horisontella betoning säkerställer att strukturerna inte dominerar horisonten, utan istället integreras sömlöst i miljön. Platsen är ett mångfacetterat komplex som rymmer en hörsal, utställningslokaler, kongressfaciliteter samt en dedikerad byggnad för museet och konstbiblioteket.
Runt dessa byggnader breder Gulbenkian-parken ut sig, ett rum skapat av Ribeiro Telles. Parkens utformning uppmuntrar till ett långsammare tempo och bjuder in till en känsla av stillhet genom sina slingrande stigar och skuggiga avskilda platser. Den fungerar som en förlängning av museet, där övergången mellan de inomhusliggande gallerierna och den omgivande grönskan känns helt naturlig. Närvaron av vattenelement och strategiskt placerade skulpturer skapar en känsla av frid som kompletterar den kontemplativa atmosfären i de inre rummen.
De mångsidiga konstsamlingarna
Samlingen sträcker sig över en vidsträckt kronologi och rymmer verk från forntida Egypten till det tidiga 1900-talet. Här flätas den islamiska världens estetik, Kinas och Japans konstnärliga arv och fransk dekorativ konst samman i en harmonisk enhet. Inom dessa salar möter betraktaren ett imponerande urval av kinesiskt porslin och japansk lackkonst, sida vid sida med förkolumbiansk konst. Dessa föremål står som fysiska vittnen till skilda epoker och geografier, placerade i en dialog som transcenderar en enkel tidslinje.
Europeiskt måleri är storslaget representerat genom en betydande närvaro av verk av Rembrandt, Monet, Rubens, Manet, Renoir, Degas och Turner. Dessa målningar erbjuder en djupgående studie i ljus och form genom flera århundraden. Vid sidan av dessa dukar bevarar Calouste Gulbenkian Foundation en betydande del armeniska artefakter, vilket utgör en livsviktig länk till grundarens egna rötter. Samlingen rymmer även ett av de största ensemblerna av verk av René Lalique, med ett särskilt fokus på hans juveler och dekorativa mönster.
- Portrait of an Old Man, omkring 1645 - Rembrandt van Rijn
- Boats, 1868 - Claude Monet
- ‘Cockerel’ diadem, 1893 - René Jules Lalique
- St Joseph, 1445 - Rogier van der Weyden
Samlingens mästerverk
Samlingens närvaro är påtaglig genom de cirka 1 000 föremål som visas i den permanenta utställningen, hämtade från en total skatt av 6 000 föremål som förvaltas av Calouste Gulbenkian Foundation. Dessa verk utgör en betydelsefull samling av europeuliskt måleri, där penseldragen från Rembrandt och Rubens möter ljuset från Monet och Renoir. Inom dessa väggar finner man Degas tysta intensitet och Turners atmosfäriska studier. Urvalet betonar kvalitet och ett särpräglat öga för detaljer, vilket möjliggör ett direkt möte med den västerländska konstens evolution genom 1800-talet och framåt.
Bortom dukarna rymmer samlingen en betydande ansamling av René Laliques smycken. Dessa föremål reflekterar precisionen i Art Nouveau och det intrikata hantverket från det tidiga 1900-talet. Objekten besitter en fysisk tyngd och en formklarhet som kräver en nära betraktelse. Vid sidan av dessa dekorativa konstverk hyser museet verk av Manet och andra centrala gestalter från eran, vilket skapar en ständig dialog mellan de sköna konsterna och konsthantverket.
- Portrait of an Old Man, omkring 1645 - Rembrandt van Rijn
- Boats, 1868 - Claude Monet
- ‘Cockerel’ diadem, 1893 - René Jules Lalique
- Portrait of Madame Claude Monet, 1872 - Pierre-Auguste Renoir
- ‘Dragonfly-woman’ corsage ornament, 1897 - René Jules Lalique
Utställningar och vetenskaplig forskning
Calouste Gulbenkian Foundation upprätthåller en levande närvaro genom ett omfattande program av föreläsningar och workshops som bjuder in till reflektion och lärande. Dessa aktiviteter flätas samman med de regelbundna tillfälliga utställningarna, vilka ofta utforskar specifika teman eller konstnärliga strömningar – såsom den islamiska konstens djupgående inflytande på europeiskt måleri eller porträttkonstens fascinerande evolution. Genom detta dynamiska program säkerställs att institutionen förblir en levande arena för intellektuellt utbyte, snarare än att bara fungera som ett statiskt arkiv för det förflutna.
Utöver den visuella konstens värld sträcker sig stiftelsens hängivelse till kunskapens alla hörn, även inom de biologiska vetenskaperna. Instituto Gulbenkian de Ciência, beläget i Oeiras, fungerar som ett internationellt centrum för biologisk och biomedicinsk forskning. Inom detta ramverk bedriver Gulbenkian Science Institute forskning inom en mängd olika fält, från cellbiologi till neurovetenskap. Denna hängivelse åt vetenskaplig utforskning speglar grundarens ursprungliga vision: att genom sitt arv stödja både konstens och vetenskapens blomstring.
Institutionen fungerar även som en katalysator för en rad kulturella och akademiska initiativ. Bland dessa återfinns Gulbenkian-orkestern och de prestigefyllda Gulbenkian-priserna, vilka hedrar excellens inom en mängd olika discipliner. Bredden i dessa aktiviteter vittnar om ett mångfacetterat förhållningssätt till den mänskliga kunskapen och den gränslösa kreativiteten.
Det moderna konstcentret
Centro de Arte Moderna (CAM) tillkom i Calouste Gulbenkian Foundation år 1983, etablerat som Portugals första museum för modern konst. Det intar en särställning inom komplexet och fokuserar på den konstnärliga tankens utveckling under 1900- och 2000-talet. Samlingen i detta centrum omfattar 12 000 verk som väver samman en berättelse om portugisisk modernitet med globala strömningar. Dessa samlingar fångar skiftet från det tidiga 1900-talets realism och abstraktion mot den samtida konstens experimentella natur.
Efter en omfattande renovering värd 58 miljoner euro återöppnade CAM år 2024. Platsen förblir en arena för utforskandet av nationell identitet och social förändring genom en mängd olika medier. Utöver de traditionella dukarna rymmer centret verk inom fotografi, videokonst och immersiva installationer. Närvaron av Paula Rego är här av särskild betydelse, där hennes målningar och skulpturer erbjuder en djupdykning i psykologiskt djup och folklore.
